Juldagsfirandet.

De få gånger jag övertalats att gå ut på juldagen slutar festen ofta innan den ens börjat. Ett år stod jag över två timmar i kön utanför krogen, uppträngd mot en tegelvägg. Fulla människor stod skrålandes och svajandes, trampade på mina fötter spottade mig i örat. Efter två timmars kaos gav jag upp och lämnade kön. Ett annat år tog jag mig in på krogen, men väl inne kunde man ändå inte röra sig så jag flydde. Det här året skulle det bli annorlunda! Det här året var det en liten fest, alla vänner skulle dit, några skulle uppträda - ja, perfekt. Men jag såg till att gardera mig med alkohol, så att jag inte skulle avskräckas av alla fyllesvin (harkel). Det började bra, förfestade i huset med pojkarna, skrattade en massa, fick en julklapp av Erik (en skrivmaskin som han målade lite på) och drack både en två och tre öl. Drack lite till, något som var varmt och smakade äppelpaj!

Väl framme på Jop's började kaoset. Eller kaos och kaos, festen? Öl, dans och musik. Så många fina vänner nostalgiska musikslingor, kameror dansa i svansa och skratt. Alla var glada som (utan) tomtar på loften. Jag kom ikapp vad som hade hänt i alla gamla vänners liv, jag minns att jag talade med flera - jag minns att de skrattade och att vi kramades men vad vi pratade om det vet knappt gudarna som vi sluddrade? Nä, så illa var det inte...? Nu såhär efteråt (den 4 jan 10) så har Erik informerat mig om att en gemensam kompis fotograferade mig när jag var på toaletten och kissade. Jaha..."I pissoaren på herrarnas" aaahhhhhjuuuuustja.

I slutet av natten (eller enligt källor såhär i efterhand runt 01.00) förde vakterna plötsligt ut min vän, med mig hängandes i hennes arm och vaktgorillan rytandes "LÄGG DIG INTE I DET HÄR" eller liknande medan jag bara försökte få en förklaring till varför hon kidnappades så brutalt från dansgolvet. (nostalgitext som passar här "ingen som vet ingen som vet") Jag var med ut, sedan in igen. Sedan ut sedan in, sedan ut och då fick jag veta att min kavaljer hamnat i fyllecellen.

Jag snurrade omkring, tappade min väska (läs: lade den i ett fönster bakom en gardin) Fick brudnoja och insåg att om någon stulit väskan kommer någon okänd veta allt om mig. (FY Man får fan skylla sig själv om man tar med allt man skriver i väskan) Höll på att avlida. Sprang ut, blev infångad av storebror Rogga som kramade och tröstade lilla ynket, torkade snor och lugnade. (Hade jag vridit huvudet lite åt höger hade jag sett väskan i fönstret). Lånade mobil, ringde upprepade gånger till min far "spärra kortet spärra mobilen spärra allt" kände att allt blev lite för mycket, kände mig som en full bölande fjortis, ville åka till fristaden. Allt var liksom lugnt inuti fastän det var så kaos utanpå, jaget chillade egot bölade. Sedan ordnade liksom grabbarna mina allt. Lånade ut mobiler, lugnade, satte mig i en taxi, betalade - väl hemma efterfestades det. På riktigt. Öl vin sprit och diverse, diverse tveksamheter. Bäddade ner mig i en säng, vaknade förvirrat, ramlade ur sängen med kroppen medan huvudet var fastklämt under Eriks arm, vi som känner honom vet att han är orubblig när han väl däckat, ett under att jag fick loss mitt hår. Gick vilset omkring, stegade över människor som sov. "Du har en kroppshållning som en gammal tant Elina", vågade någon säga om min dagenefter-Ozzy Osbourne-walk.

När jag åkte för att se om de funnit min väska fann jag i stället Emmas jacka och väska hängandes i ett hörn, blev lite fundersam på hur hon överlevt natten ute i kort klänning och strumpbyxor.Vi tog en sväng till polishuset, vi ringde runt litegrann. Jag var säker på att min väska var borta, men så fort jag kommit hem ringde min fina Jennie och berättade vart den var. Hon som inte ens varit med ut hade koll på den, innan vi hunnit åka för att hämta väskan ringde Emma (halleluja hon lever!) och kvittrade att hon hämtat min väska hos Rogers pappa. Hur hon visste att min väska var borta och vart den fanns att hämta är fortfarande en gåta. Men det ordnade sig "som alltid". Jag gjorde ingenting. Mitt crew ordnade allt. Jag blir alldeles öm i hjärtat när jag tänker på hur fina de är. Alla samarbetade bakom kulisserna och jag fick igen min väska och trygghet, utan att ens behöva be om hjälp. De fångade upp och fixade. Enkelt. Vackra människor, ren kärlek, idag är en bra dag trots illamåendet.

Dagens äckel: när jag kom hem rusade jag på toan för att spy, med farmors lilla hund i hälarna. Hon tyckte det var jätteroligt när jag hulkade över toastolen och hoppade upp och ner för att pussa på mig medan jag kräktes. Det om något kändes väldigt ofräscht. För henne alltså. Men hon verkade inte förstå att det var ett dåligt tillfälle för pussar.

Åkte till farmor, där pappa visade prov på sin selektiva hörsel. Sittandes vid köksbordet "hörde han inte" när jag pratade om hans TP-fuskande, men helt plötsligt flyger han upp från stolen så att han nästan välter köksbordet och skriker JIMI HENDRIX SPELAR NATIONALSÅNGEN! och rusar ut till Woodstockdokumentären som visades på låg volym i vardagsrummet. Och indeed, inte ens jag hörde det, men gitarrsolon har han någon slags radar för.

Dagens tp-fråga: Vad hade de i mineralvattnet blablablabla? Pappa svarar: Kokain. Bror säger: De hade ju det i Cola så varför inte. Rätt svar: Kolsyra? Henry säger: No no, I got it on the top of my thing! God Jul.