Rumba De Barcelona

Det har varit en spännande dag. Jag har letat efter resor till Sevilla, eftersom det är sagt att det är dit jag ska åka. När jag frågade vart det låg, svarade hon "4 mil från Barcelona, du kan pendla!". Jag tyckte det var konstigt om en sådan stor stad låg så nära Barcelona, sedan kollade jag upp det för att vara säker. Det visade sig att Sevilla ligger 1015km (10h 23min bilkörning om man verkligen tror att man kan köra dit utan att 1) köra vilse 2) tvingas; kissa/köpa lite snacks/titta på kartan/fråga efter vägen 3) fortsätta resan för att plötsligt upptäcka att trots att man redan kört vilse en gång, och därför antagit att man satt på fokuseringscentrat i hjärnan, rest åt fel håll alldeles för lång sträcka för att vända om?). Men som tur var(innan jag bokade resa till Sevilla), fick jag veta att det var Sitges jag skulle åka till. Enligt Kia kanske 45 min från Barcelona, perfekt! Så. Nästa vecka ska jag jobba utanför Barcelona och jag kommer att pendla till arbetet? Okej.

Jag ser fram emot att resa, vet inte riktigt vad jag kan förvänta mig. En skrivarkurs, hjälpa till med lite allt möjligt. Insupa kunskap, dela med mig av erfarenheter? Men ur ska jag lära någon att skriva?
Jag som har slagit knut på mig själv och inte kan skriva. Ingen underhållning, ingen action. Att låta mig lära människor skriva är lite som att skicka min hästrädda mamma för att leda en ridlektion.

Kan inte bli annat än spännande.

Jag har åtminstone en hel del kunskap inom författarämnet "skrivkramp" som jag kan dela med mig av? Men när det kommer till att skriva, eller att hjälpa andra skriva, så har jag i alla fall inga problem. (Att rätta andra, det går för sig? Det är mina egna fel jag har svårt att se?). Det kommer bli bra, något helt annat än hemma. Äventyr! Och jobb. Min favoritblandning.

Detta är Sitges, jag kommer att befinna mig i en stor villa på berget nästa vecka. Havet alldeles nedanför, berget, solen - värmen! Jag hoppas jag kan finna ro och andas där, jag hoppas min känsla om alltets förgänglighet inte förlamar.

Dessutom kommer jag få äventyra med mina vapendragare i Barcelona, det kan inte bli annat än bra. Om inte annat har den staden en förmåga att lindra alla sår. Eller snarare bedöva. Barcelona är som ett spritindränkt plåster på såren. Jag har en känsla av att jag kommer vara helt slut när jag kommer hem.

Från Göteborg till Sevilla

Jag vet inte riktigt hur det gick till, men jag hamnade nere i Göteborg på Bokmässan. Eftersom jag har praktik på förlaget så fick jag ett utställarkort så jag kom in gratis (och fick gå in innan allt öppnade, även om jag föredrog att stanna efter stängningstid när man fick vin och öl, kulturell efterfest?). Bilden är från Bokmässan, denna var det första jag såg när jag strosade omkring. Vem det är vet jag inte, upplys mig gärna, har jag missat något?

Jag jobbade under tiden jag var där, samlade information, intervjuade författare, var med på möten och utförde småsysslor. Det var stressigt, svettigt, smärtsamt (rygg & fötter, rygg & fötter) spännande och jag lärde mig en hel del. (Om inte annat så lärde jag mig att vuxenkläder eller inte, de synar alltid min bluff och frågar om jag är där med skolan, sedan så fort de ser att man är "från ett förlag" så ändras tonläget och man är mer än välkommen).

Fick med mig några manus hem, ska försöka ordna så jag kan åka till Sevilla12-17 oktober - skrivarkurser och författarcoaching. Då ska jag passa på att sällskapa lite med mina vapendragare i Barcelona, se om staden förändrats sedan sist. Mycket som händer medan hjärnan strejkar, undra vad jag skulle kunna göra om jag verkligen ansträngde mig? (Eller ja om jag skulle kunna det).

Ska sova, eller ja förhoppningsvis i alla fall. Imorgon ska jag försöka berätta lite mer, resan till Göteborg var så mycket mer än praktik och Bokmässa, den var fylld av vänner, bus och skratt med. Får se imorgon om jag inte sparat några godbitar i citatboken.