daglig läsning

Försöker läsa något jag mår dåligt av, försöker bita ihop. Kan inte säga att jag inte kan läsa det här av personliga skäl, det håller inte, det är fiktion. Den ska vara obehaglig och få läsaren att reagera. Den ska krocka med läsarens världsbild, storma längs kusterna tills barriärerna brister och minnen forsar över en och man finner sig lika hjälplös fäktande som i en tsunami. Litteratur ska kännas så, men av rätt anledningar. Språket ska bära en över huvuden på vackra, jordnära, galna och förskräckliga karaktärer, jag ska få uppmaningen att söka, ges ledtrådar till deras djupaste inre. Genom miljöer jag aldrig sett (ur den synvinkeln med den känslan). Språket är allt. Det ska föra mig till återvändsgränder, labyrinter och in i en tunna som rullar ner för en klippa, man ska skakas om ordentligt. Något måste få fäste, lossna eller växa - jag vill släppas fri! Inspireras, få insikt, något! Inte fastna i min egen värld med mina egna bilder som substitut, särskilt inte när det är obehagliga minnen. Det kan också vara bra, men jag försöker undvika sådan litteratur nu. Sådan teater och sådan film med, jag försöker hålla mig på happy happy happy-nivån. Jag talar aldrig om det, så jag fortsätter att läsa, blockerar och filosoferar. Det tar sådan otroligt lång tid att jag skäms. Men jag vet inte hur jag ska läsa för att mina tankar inte ska skena iväg. Det här är under all kritik.

P.s. Det är underhållande hur sär skriv ningar och felstavningar kan se ut när de kombineras av misstag.(Ordvitsigt). Favoriten idag är "bak lemmen".