pug me

Natten spenderas med nära distansvänner via msn (det är bra när alla bor långt borta!) och en chipspåse. Skulle vilja dricka te och omfamna dem med en stor virkad filt. Alla verkar slåss med sig själva nu, till och från exploderar det inre kaoset. Vet att jag är extra känslig när jag är pms-IG (hormonellt-galen, nyformulerat) och vid fullmåne. Därför sitter jag och ser över vilka dagar jag har att se fram emot; andra december och TA-DAA nyår?! Ja, låter ju som att det blir ett bra avslut på året. Fullmåne vid tolvslaget, jag kommer inte vara långt ifrån att flyga till blåkulla på en kvast då kan jag säga.

Nu ska jag återgå till att kolla på bilder av hundar. Boston terriers och mopsar. Jag skulle inte ha något emot att ha en hund som man skrattade åt så fort man såg den göra något; sitta, ligga, sova, springa, leka, på ett mer underhållande sätt. Ett mer "här kommer lilla grisköttbullen som är så söt att du vill äta upp"-sätt. En sån hund man inte kan låta bli att le åt. Men jag funderar på om det är elakt mot hundarna, om man skrattar så fort de gör något? Man kanske vänjer sig. De är i alla fall väldigt roliga och fina, sådär ja på ett annorlunda sätt. Lite skelande, lite galet lite mer snett och jag ;P Är ju bara van stora hundar om man bortser från farmors Ida, men ja stora hundar är ofta mer chill, tar det lugnt och blir inte så uppspelta av allt? Det är ju en motsägelse i sig så fort man träffat galenälgen Vilda som har mer energi än en sportmotorcykel på raketbränsle. Men sedan är hon ju en Rottweiler-Hamiltonstövare-Alaskan Malamute-Siberian husky-mix, så det kanske inte är så konstigt.