måndag 7 september 2009

vampig working class hero

Ut bland människor. Låter frestande. Dela ut papper och pennor, samla in informationen, samla in alla pennor som alla tagit på, stoppat i munnen, petat sig i örat med. Svininfluensa on a stick. Får jag svinflunsan så dör jag, känns tydligt i hela själen. För då får man en anledning att lägga sig ner under täcket och stanna där.

Jag är fortfarande lika fattig som någonsin. Men jag har en plan. Allt man behöver är en hjärna, två fötter och en mun att prata med. (Oh happy day, jag har just precis det!) Sedan söker man alla skitjobb man hittar. Eller som jag gör, endast de man känner direkt när man ser annonsen att "det här får jag". Jag har haft rätt varje gång, eller så söker jag bara lätta jobb. De anställer mig mer än gärna för att jag är 25år tror jag, vi vet ju alla att med ålder kommer ansvarstagande, intelligens, organisationsförmåga och massa andra bra karaktärsdrag som krävs vid arbeten? De blir besvikna varje gång de ser mig. Jag är ju så liten. Och ser ut att vara yngre än gymnasiefolket.

Man ska vara representabel. Jag frågde G idag, om man måste vara sminkad då eller om det räcker med vuxenjeansen. Han visste inte riktigt. Så jag googlade "representabel". Detta var den första bilden som kom fram. Vilken guide till vuxenvärlden! Jag antar att jag måste gå och sminka mig nu om jag ska hinna få till den representabla vampyrlooken.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar