amani na upendo

I don't need to glorify,
Ate the apple of the tree and tried to lie,
In the garden i'll remember
That's when I started to sing
I said death brings life into uncertain things,
Cut some slack for me
Sun setting autumn breeze
Sound is moving like a chorus
Keep hearing that melody,
Check the radio but theres nothing playing,
Check the radio again but theres nothing playing.

Matisyahu - Time of your Song

Allt har vaknat till liv igen. Men så får man inte säga. Man får inte heller ge upp, man får inte säga ajöss och tack för fisken, man får inte erkänna sin längtan efter förbjudna ting, en djup sömn, ett liv bortom. Det är svårt, jag ler, skrattar, fasadklättrar tills jag faller. Det krävs så lite för att hjärtat ska förvandlas till ett svart hål, så kall luft blåser igenom min kropp - rakt igenom, ljud, skuggor och gestalter. Återuppstått i mitt alldeles för fantasifulla sinne, så vänder jag ryggen till gestalten i hörnet, ignorerar röster, klappar katten. Varför får jag inte må dåligt? Varför sägs det att jag ska släppa ut det, för att få tröst. Men när jag gör det möts jag av tystnad, oroliga blickar, ett hej vi hörs senare. Varför är vi så rädda för tårar? Varför är människor så rädda för själslig smärta, som att den smittar, drar oss ner i mörkret och gör oss självmordsbenägna. Omfamna. Omfamna. Håll hårt och släpp inte taget. Nu gråter liten utanför och på parkeringen finns endast bilar. Ingen är utanför. Ingen alls. Skaka bort. It's all in my head. Jag jobbar. Ett tåg på tio minuter. Snart har jag råd med en biljett.

Det är otroligt skönt att släppa ut allt ibland. Eller när någon nära släpper ut allt. När man väntar, när man ser att någon har tusen själar och lika mycket smärta - och när man sitter där, i tystnad, när mörkret kväljer, och man hört en kort inandning innan historien forsar fram, när det släpper, när tårar blandas med skratt och skrik och snor och där i ens famn sitter en älskad i all sin ångest och släpper den fri. Fri. Runtomkring i mörkret svävar lögner, falskhet, rädslor och egodemoner men där i mitten finns bara vi, i all ärlighet. Att må som man gör. Att känna det man känner, det är frihet. Viljan. Kom hit älsk, tillåt mig lyssna, låt mig finnas där. Så som jag aldrig låter dig.