Söndagsskolan.

Tar en paus i manusbearbetningen. Hjärnan är dimmig, ofokuserad och fortfarande orolig efter nattens bravader. Jag försöker koncentrera mig och se allt det där i texten jag behöver för att få rätsida på allt, hur man gör berättelsen bättre. Tur jag redan har allt klart (nästan) och bara ska formulera mig så andra förstår. Det gäller att vara pedagogisk mitt i allt klurande.

Imorse vid fyra-tiden, när jag nästan nästan lyckats somna, så ringde lillebror. Eftersom han aldrig ringer mig, svarar jag alltid - vilken tid som helst, det måste ju ha hänt något allvarligt om lillebror ringer mig fyra på morgonen? Nej. Han var på krogen med Jennies lillebror och hade träffat en som jag låg på BB med. Som han ville jag skulle prata med. Jag vet inte riktigt vad han tänkte sig, att vi skulle ta igen allt som hänt sen sist när vi låg och sprattlade i en plastsäng och bajsade neongrönt? "Ja, vad gör du nu för tiden då?" mitt svar blev "Jag vet inte. Sover." Kan ha låtit väldigt yr väldigt otrevlig, förklarade att jag skulle upp sju och lade på. Så ringer det igen. Tada, lillebror. Jag lät det ringa. Tills det att han ringde ännu en gång och min hjärna tänker "men varför skulle ha ringa igen när jag sagt jag behövde sova OM DET INTE HAR HÄNT NÅGOT?!" Så jag svarade. Ingenting hade hänt, de var lika onyktra som minuterna innan och ville bara småprata. Denna gång ville bror att jag skulle prata med de andra i sällskapet.

Ganska roligt att varje gång min lillebror ringer mig, tror jag att det hänt något, för han ringer aldrig "i vanliga fall". Man varje gång jag svarar (halvt i panik) är det bara "heeeeeeeej"-fyllesnack. Första gången det hände ringde han från Thailand och jag tänkte att nu jävlar, nu är han i häktet och jag måste få tag på de jag känner och fixa ut honom, eller åka ner och flirta med poliserna eller fan han har kanske försvunnit och det är någon som hittat hans mobil! Men icke, det var han som ringde för att berätta att han var i Thailand, medan jag var i Sverige. Att han hade festat och inte sovit på några dygn, samt låta mig prata med resesällskapet. Det samtalet gick väl avrundat på sexhundra kronor, katjing! (Personligen, om jag festar utomlands, då lämnar jag mobiljäveln hemma. För jag vet om mina svagheter - och så länge det inte finns alkolås på mobilen, så är det säkrast så).

Vill bygga något mindre seriöst än mig själv. Som lego. Som legogubben jag tog med till Kia i Tanzania, trots ritningen var för dem "från tre år" dröjde det ett tag innan vi fick ihop den. Men sällan har jag skrattat så när jag byggt något. Ingenting blev rätt...

"Kia: Men du har ju satt fotterna bak och fram! och huvudet upp och ner!
Elina: Jaja, sluta klaga!
Kia: Klaga?! ska du saga, du river ju allt jag har byggt!"



Foto: Ki Chia