I helgen när jag tvingade pappa att "spärra allt spärra allt" så spärrade han naturligtvis mitt bankomatkort eftersom"jag freakar jag har satt över alla pengar på det kontot!" Buhuunuhhu, jag såg mina resor äventyra iväg utan mig. Och nu såhär i efterhand, med väskan på bordet och alla personliga saker och annat tjafs tillbaka i min hand (som jag hade vetat redan innan om jag inte vart så off och full och bara andats och inte tänka det absolut värsta som skulle kunna hända, men det har visat sig stämma alltför många gånger senaste tiden så jag psykade mig själv- skärpning!). Alkohol! Alkohol och öl i synnerhet, eller det var nog spriten snarare, men ändå. Man får ju skämmas, fast det har jag inte ovett nog att göra. Det var befriande. Och jag kände mig verkligen trygg med alla vänner, det kändes...hur säger man, världsomkastande. Kärlek, och jag, ja, nu när jag tänker efter så var kanske det också alkoholen. Men kärlek är kärlek med eller utan fylla! So, vart ville jag komma? Jo mitt maestrokort, eller ja WWF maestro (ingen lust att göra full-on-reklam men det är bra) spärrades alltså av min snälla pappa under juldagsfestandet - jag tänkte det var lugnt, jag har ju det andra kortet (jag är så rik att jag behöver två?) och att jag kunde använda det om jag behövde tills jag fått ett nytt WWF. Det jag inte hade i minnet under minuterna jag packade väskan var att jag när jag packade ihop allt här nere tog jag med mig det andra bankomatkortet hem för att "jag inte behövde det". Well, det är ren humor. Härligt med den här selektiva minneslucksgenen jag fått.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar